Ta in och och ge ut.

Den här veckan har handlat om  att ta in. Församlings- och föreningsutveckling med vårt nätverk för just detta, sedan Fjällkurs i Åre med Equmenia.En kurs med mycket undervisning,mycket människor och mycket fjälluft. Mycket inspiration,intensitet, djupa samtal och goda skratt. Ibland behöver vi sådana stunder då vi fylls på. Kunskapen ökas, självkänslan ökar, likaså självmedvetenheten om begränsningar och vad som finns kvar att lära.

Igår kväll fick jag träffa och lyssna till en Hönöbo,som via Hawaii,hamnat i Åre och i sin kallelse till Gud har blivit en förgrundsfigur när det gäller att välkomna flyktingar till Åredalen, där ett av hotellen nu har 600 heltidsgäster och är ett av Sveriges största asylboenden. Så underbart att lyssna och känna att Guds kallelse är väldigt praktisk.

Hur ser det ut för dig?

Mikael Nilsson, föreningsutvecklare

 

 

”Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig”

Hemma hos oss är det mycket nytt. För två månader sedan föddes vår son Julian. Samtidigt flyttade vi från Göteborg till Vårgårda. Det innebar alltså nytt hus, nytt samhälle, ny förskola för vår 5åriga dotter, ny församling, nytt sätt att leva på, och till viss del nya vänner och bekanta.

Och med tanke på vår nyaste familjemedlem så blir sömnen ganska haltande. Och grejande med huset tar ju en del kraft och tid. Och hjälpa vår dotter in i nya livet i Vårgårda med allt nytt för henne kräver ju en del. Och emellanåt funderar både jag och min fru på när vi skall få sova länge och gott. Eller kommer man någon gång kunna äta en middag i lugn och ro utan att få den ene att äta upp sin mat eller att den andre inte behöver äta just samtidigt. Så visst är man trött. Ibland oerhört trött.

Och när man går runt i vardagsrummet typ kl 03.11 med en ömsom glad och ömsom skrikande/hickande pojk på armen så tänker man typ, hur skall jag klara att jobba i morgon”? Hur skall jag hålla mig vaken på kontoret, eller hur skall jag ha något att bidra med på de samlingarna jag skall på?

Men det märkliga är att nästan varje dag så funkar det att jobba! När klockan ringer efter 4 timmars sömn så är man inte slut (trots att man borde), och både möten med kollegor, ledare och andra människor funkar och blir bra. Och det inte bara blir det, man riktigt känner hur det ger energi för mig, och betyder mycket både för andra människor och för min egen del. Och man kan ju fråga sig hur det kan bli så? Att jobba borde ju ta ännu mer kraft i detta trötta läge?!

Jag tror svaret är ganska enkelt, att det ryms i bibeltexten om kvinnan vid brunnen som Jesus samtalar med. Jesus talar med den här kvinnan och hans lärjungar går iväg för att fixa mat. När de kommer tillbaka säger Jesus att han har mat som de inte känner till, och de undrar om han fixat mat på annat håll. Då svarar Jesus ”min mat är att göra hans vilja som har sänt mig”. Alltså att göra något är Jesu mat, det är genom att göra något, genom att låta Guds vilja bli händer och handlingar så får han mat. Och vi vet ju vad maten gör med oss, den ger oss energi, kraft, styrka, och något att leva på.

Och just det upplever jag i mitt liv nu. När jag får möta människor, ledare, kollegor, när jag får tjäna församlingar och föreningar på olika sätt, vara med i arrangemang som handlar om att stötta och inspirera församlingar och föreningar, då lyfter det för mig! Då får jag energi och kraft, då får jag mat att leva på. Jesu ord blir på något sätt verkliga för mig, de blir på riktigt!

För några veckor sedan träffade jag fem tjejer som går på gymnasiet som sa till mig att när att jag var en av dem som inspirerade dem till att starta söndagsskola i deras församling. Oj vad jag levt på de orden! Det är några av de finaste orden jag fått höra, att något jag bidragit med fått betyda att de vill satsa på barn och unga i och genom deras lokala församling. Bland annat de orden, och mina kollegor, saker som ligger framför, träffar jag skall på och har varit på, det ger mig energi och kraft. Det är min mat, för jag känner att jag i alla fall på vissa sätt gör det som är Guds vilja i mitt liv och vår region!

Och det är mitt tips till dig och er också. Sitt inte bara och vänta på att kraften skall komma från någonstans, våga ta ett kliv ut och se hur saker och ting lyfter när du får göra Guds vilja, han som har sänt dig!

/John Eidering
regionsamordnare Equmenia Väst

Ny på jobbet och samtidigt gammal i gemet

Hej, nu har jag jobbat här i ca 1 månad. Det är mycket nytt att sätta sig in i och samtidigt känns mycket så självklart och jag känner mig samtidigt gammal i gemet, vad nu det betyder. Redan har jag fått många möten med föreningar och ser fram emot många roliga saker som ligger framför, att få möta deltagare, påverka organisationen i stort och hjälpa föreningarna att genomföra det som de har beslutat att vi tillsammans skall göra. Vilket privilegium att få vara en del av så många olika saker på olika nivåer på samma gång.

En sak som jag har förmånen att få vara en del av är Ska’ut som ligger mig varmt om hjärtat, kanske känns det långt bort i tiden nu såhär mitt emellan kursdelar men det är aldrig långt bort i tanken. Att ha fått gå, vara en del av denna kurs och det kursteam som driver den framåt är en stor del av varför jag är där jag är idag och att jag är den jag är, ledare, Diakon m.m. och hela tiden utmanar handledare och deltagare mig att tänka vidare, större och mindre och jag lär mig alltid något nytt.
Kursen är i min mening ett viktigt verktyg i att göra våra ledare mer genomtänkta och i att få en större självinsikt i vilka de är som människor och ledare. Se också gärna våran lilla reklamfilm som vi har satt ihop inför nästa kurs där deltagare och handledare får säga sitt om varför någon skall gå ska’ut, de gör det så mycket bättre än mig.
Har du någon i din närhet som behöver ha roligt, lära sig mer om ledarskap, sig själv och scouting? Som vi säger ”Ledare växer inte på träd, de växer på Ska’ut” Anmälan finner du här. (kursen är riktad till scoutledare och är scoutig men den är öppen även för ledare i andra verksamheter)

Peter Karlbom, Föreningsutvecklare

KÄLLAN

Alla hjärtans dag – en fantastiskt vackert vinterdag i Fristad. Vi gick upp genom skogen i Sibbarp, min fru Gunilla, hennes syster, svåger och jag. Det är gamla skogsmarker som hört till släkten i generationer.

Vi tar oss fram på skogsvägar och stigar. Vi passerar gamla gränsstenar. Går upp på höjder i gränstrakterna mellan Vänga, Borgstena och Fristad. Inne i Kvarbo skog ligger en källa, Ålakällan. Sen gamla tider har har stigar dit trampats från skilda håll. Stigar har växt igen, skogsavverkningar har förändrat landskapet. Det är inte så lätt att hitta fram för den oinvigde.CIMG4788

Joh 4:10-14 Jesus svarade den samariska kvinnan: ”Om du visste vad Gud har att ge och vem det är som säger till dig: Ge mig något att dricka, då skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten. ”Kvinnan sade: ”Herre, du har inget att hämta upp det med och brunnen är djup. Varifrån tar du då det levande vattnet? Skulle du vara större än vår fader Jakob som gav oss brunnen och själv drack ur den, liksom hans söner och hans boskap? ”Jesus svarade: ”Den som dricker av det här vattnet blir törstig igen. Men den som dricker av det vatten jag ger honom blir aldrig mer törstig. Det vatten jag ger blir en källa i honom, med ett flöde som ger evigt liv.

Det finns en källa för varje människa. Var finns den? Vem visar väg? Hur hittar den oinvigde fram?Frågorna är många… Jesus möter kvinnan där hon finns mitt i sitt liv. Han visar på nya möjligheter, en ny källa, med liv – evigt liv. En gåva att ta emot från Jesus själv.

I en ny tid med förändrat landskap. Låt källan i ditt liv bli uppenbar och flöda till nya möjligheter för dig själv och många fler.

/Urban Erestam

Församlingen – alla generationers plats

Sista söndagen i januari hade jag förmånen att få predika i Vårgårda. Temat för min predikan var ”Församlingen – alla generationers plats”. Under predikan gjorde jag ett litet test för att se hur många generationer / åldersgrupper som fanns på plats. Levi var där, han är född 2011, Karin var där som är född 1911, 100 års skillnad i samma Gudstjänst på en och samma plats. Det är respekt! Sedan fanns det personer från 1910, 20, 30, 40, 50, 60, 70, 80, 90, 2000 och 2010 talet. Visst är det fantastiskt. Tack Gode Gud för församlingen! Där är platsen då alla generationer möts för brödsbrytandet, undervisning, bön och den inbördes hjälpen!

Med en önskan om Guds rika välsignelse över våra församlingar! /Anders Marklundimage

Olika dagar, samma uppdrag

Att få arbeta som föreningsutvecklare i Equmenia Väst är en förmån och en glädje! Dessutom väldigt varierat. I söndags var jag i Hökerum och fick träffa 17 sköna scoutledare från kårerna som brukar göra läger tillsammans. En stund med tips kring ledarskap och att leda tillsammans. Det var det mycket unga och mycket företagsamma ledarteamet i Hökerum som tagit initiativ till att bjuda in ledare runt omkring för att fundera några timmar kring att vara ledare. En av de frågor som dök upp var detta med Brokiga Barn och hur vi förhåller oss till dessa. En ansvarsfråga som är svårlöst och där kunskap om barn med särskilda behov och den egna kraften avgör vad vi klarar upp som ideell förening och kyrka. Idag har jag varit i Stockholm på kurs och ikväll delar jag rum med Equmeniakyrkans Afrika-koordinator och får en inblick i vad den internationella storpolitiken får för konsekvenser i våra systerkyrkor. Tänk att allt detta ryms i din och min kyrka! När du sitter på kyrkkaffet eller tonår, så är du del av ett internationellt arbete för att Kristus skall bli tydlig bland vuxna, barn och unga i Kongo,men också för att ett litet barn i Hökerum skall hitta hem i sitt brokiga liv, hitta en famn att vila i.
Equmenia, där barn och unga växer, tillsammans med varandra och med Jesus. Tillsammans är vi oslagbara!

Mikael Nilsson

Kaos

Idag tisdag har det varit snökaos i Göteborg och min resa till kontoret på Överås tog 2 timmar mer än vad den brukar ta. Detta pga inställda bussturer, insnöade och försenade spårvagnar, elavbrott m.m. Vi är inte så vana vid sådant här, så när det händer kommer både människans bättre och sämre sidor fram. En dam på spårvagnen jag kom med vägrade flytta sig när jag skulle av därför att hon var så arg över att ha fått vänta så länge ute i kylan.

Men det är inte bara snö som kan skapa kaos, det kan annat också göra. Ibland kan vi uppleva kaos i våra liv när saker händer som vi inte räknat med. En anhörig blir allvarligt sjuk, en olycka sker, vi förlorar jobbet, får problem med ekonomin, får relationsproblem eller kommer in i en period av existentiellt grubbel. Då blir vi oroliga, stressade och villrådiga. Så är det att vara människa. Även i en kristen församling kan det bli kaos ibland. I lördags var över 200 deltagare från ca 45 församlingar och föreningar samlade i Fiskebäcks Missionskyrka till steg 2 i vår styrelseutbildning i regionen. Ämnet var bl.a. Att hantera kriser och konflikter i församlingen. Lars-Åke W Persson hade ett föredrag som både skapade igenkännande och gav goda råd och hopp.

Så gott att mitt i allt veta att det finns en Gud som är nära och vill hjälpa oss när det blir kaos i våra liv. Paulus skriver ju att Gud inte är oordningens Gud utan fridens, 1 Kor 14:33. I skapelseberättelsen läser vi också hur Gud skapade kosmos, ordning, av kaos. Detta säger något viktigt om Gud. Samma sak gjorde Jesus när han ropade ”Tig! Håll tyst!”, till stormen då han och lärjungarna var ute med en båt på sjön och kaosmakterna reste sig emot dem. Så står det: Vinden lade sig och det blev alldeles lugnt”, Mark 4:39. Det är min tro att Jesus kan och vill skapa lugn och frid där kaos råder oavsett om det är i en människas liv, i en församling eller någonstans i vår värld. Därför vänder vi oss till honom i bön,, därför vill vi leva nära honom så att våra liv alltmer präglas av hans frid och därför fortsätter vi berätta för unga och äldre om honom som sa: ”Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er….Känn ingen oro och tappa inte modet, Joh 14:27

Tomas Hammar